vägning

vägning idag och det är alltid lika ångestframkallande. -4 kg på två veckor, tyvärr känns det riktigt bra. men vill inte riktigt veta vad min läkare tycker om saken...


hos bff

sovit hos bästis och umgåtts med henne hela veckan, imorn tar jag mig hemåt igen inför en jobbig vecka med flera möten. uppdateringen lär alltså bli bättre när jag är på hemmaplan igen. tjao!


new year

nyårsaftonen igår startade i ett enda kaos, jag hade sådan ångest. allt var hemskt och jag ville inget annat än försvinna. det var förjävligt. tog tag i mig själv och fixade ordning mig för att ta bussen till bästa vännen. vi hade det mysigt och sedan for vi vidare till en annan fin vän och sedan vidare in till stan. nyårskvällen vart faktiskt riktigt bra tillslut även om den inte följde planerna. men så länge jag slapp herr ångest så var allt fint.

idag är en såndär jätte seg dag, typ årets segaste dag. vaknade sent, åt frulle, åt lunch och strax ska jag ut på promenad i slasket...  känner att jag inte bara kan sitta inne. ovanligt.

gott nytt 2012!

1,5 timmars samtal

idag traskade jag iväg till bup för att träffa min läkare alltså. och det kan nog ha varit det mest välbehövliga samtalet på länge, så himla skönt att bara prata ur sig massa äckel tankar. på slutet var det nära att ett par tårar föll men jag lyckades hålla dom inne, så djupt är det inte alltid vi pratar. min läkare är en av dom få jag kan säga ungefär allt till, han har lärt känna mig under dom här 4 åren..

om det gick bra eller inte, det vet jag inte. anorexin är så fruktansvärt stark och jag ljuger mig igenom livet just nu. men med hot om inläggning på vuxenpsyk så känns det lite halv läskigt, har dock väldigt svårt att få in det i huvudet. "jag får ju liksom aldrig bli smal, så som jag vill. varför måste jag vara så tjock? så tjock så att alla glor på mig. ibland önskar jag hjärtat inte orkade mer."

tagit min kvällspromenad i kyla och mörker. det är det bästa. värre var middagen, ush.

en lättnad i ångesten

måste helt klart ha bästa läkaren och det är jag mer än glad över. det räckte med ett sms om hur jag mådde för att få ett sms tillbaka "ses på onsdag kl 10, håll ut" ungefär så. skrev ett tack tillbaka. är mer än tacksam.

ibland orkar man inte själv.

det värsta är att jag är 18 och ändå går jag på bup, så jag borde inte få fortsätta där sålänge till. vilket skrämmer mig, det sista jag vill är att byta läkare. och snart fyller jag ju 19 också. stanna tiden.

ingen julfantast

julen är ingenting för mig, därför firar jag den hellre utomlands som vi gjort senaste tiden. men det här året fick det bli annorlunda pga jobb. efter julafton drog jag en lättnads suck, ingen var gladare än jag att dagen var över. nu tycker jag juldagen och annandagjul kan passera fort. helst nyår också.

här hemma fortsätter det ätas kolor och jag funderar på om jag ska orka ta tag i plugget för något annat kommer inte hända idag inte.

även om allt var helt okej så är det jobbigt.

asiens sköna andetag

har besökt asien och gillat livet senaste tiden!

-

jag har världens absolut bästa sjukgymnast. idag fick jag ett gulligt mejl som jag kommer kunna leva på länge. TACK

111112

den där eviga kontrollen följer mig, och så även denna lördag. promenad i kylan och två måltider intagna än sålänge, okej lördag. ikväll äter jag borta, brukar va okej och blir nog även det idag. allting är liksom okej, jag är varken under eller över ytan utan bara i det där eviga mitten, men visst är jag väll frisk? Det där eviga hemska frisk, men nej tack.

stå ut. det handlar om att stå ut.

anorexi är inget liv

anorexi är vidigt.
utan det vore nog livet ganska bra.
men så långt har jag inte kommit riktigt än..

tjej, 18 år med diagnosen anorexi sen maj 2008.

RSS 2.0