framsteg och baksteg
på söndag har jag varit här på avdelningen en månad. det går nästan mer bakåt än framåt, gör både ont och känns bra. som jag sagt fleraflera gånger till världens bästa sjuksköterska idag så "vill jag ju inte" men vi kom fram till att vill, de vill jag men vågar, de gör jag inte. vi satt och prata i nån timma, världens bästa ssk! lät henne läsa en av mina texter, ångrar ingenting en sekund. mer lättnad. inte likt mej alls.
i måndags träffa jag min läkare, har berättat hela mitt liv och lite till för han, efter 4 år. bra Josefine! ny planering, nytt möte med min läkare + avdelningsläkaren på måndag, ska träffa en psykolog då också. scary!
