1,5 timmars samtal
idag traskade jag iväg till bup för att träffa min läkare alltså. och det kan nog ha varit det mest välbehövliga samtalet på länge, så himla skönt att bara prata ur sig massa äckel tankar. på slutet var det nära att ett par tårar föll men jag lyckades hålla dom inne, så djupt är det inte alltid vi pratar. min läkare är en av dom få jag kan säga ungefär allt till, han har lärt känna mig under dom här 4 åren..
om det gick bra eller inte, det vet jag inte. anorexin är så fruktansvärt stark och jag ljuger mig igenom livet just nu. men med hot om inläggning på vuxenpsyk så känns det lite halv läskigt, har dock väldigt svårt att få in det i huvudet. "jag får ju liksom aldrig bli smal, så som jag vill. varför måste jag vara så tjock? så tjock så att alla glor på mig. ibland önskar jag hjärtat inte orkade mer."
tagit min kvällspromenad i kyla och mörker. det är det bästa. värre var middagen, ush.
en lättnad i ångesten
måste helt klart ha bästa läkaren och det är jag mer än glad över. det räckte med ett sms om hur jag mådde för att få ett sms tillbaka "ses på onsdag kl 10, håll ut" ungefär så. skrev ett tack tillbaka. är mer än tacksam.
ibland orkar man inte själv.
det värsta är att jag är 18 och ändå går jag på bup, så jag borde inte få fortsätta där sålänge till. vilket skrämmer mig, det sista jag vill är att byta läkare. och snart fyller jag ju 19 också. stanna tiden.
ingen julfantast
julen är ingenting för mig, därför firar jag den hellre utomlands som vi gjort senaste tiden. men det här året fick det bli annorlunda pga jobb. efter julafton drog jag en lättnads suck, ingen var gladare än jag att dagen var över. nu tycker jag juldagen och annandagjul kan passera fort. helst nyår också.
här hemma fortsätter det ätas kolor och jag funderar på om jag ska orka ta tag i plugget för något annat kommer inte hända idag inte.
även om allt var helt okej så är det jobbigt.
asiens sköna andetag
har besökt asien och gillat livet senaste tiden!
