1,5 timmars samtal
idag traskade jag iväg till bup för att träffa min läkare alltså. och det kan nog ha varit det mest välbehövliga samtalet på länge, så himla skönt att bara prata ur sig massa äckel tankar. på slutet var det nära att ett par tårar föll men jag lyckades hålla dom inne, så djupt är det inte alltid vi pratar. min läkare är en av dom få jag kan säga ungefär allt till, han har lärt känna mig under dom här 4 åren..
om det gick bra eller inte, det vet jag inte. anorexin är så fruktansvärt stark och jag ljuger mig igenom livet just nu. men med hot om inläggning på vuxenpsyk så känns det lite halv läskigt, har dock väldigt svårt att få in det i huvudet. "jag får ju liksom aldrig bli smal, så som jag vill. varför måste jag vara så tjock? så tjock så att alla glor på mig. ibland önskar jag hjärtat inte orkade mer."
tagit min kvällspromenad i kyla och mörker. det är det bästa. värre var middagen, ush.
Kommentarer
Postat av: Elin
sv: ja..maten och tankarna tyvär..
kämpa på du med ! <3
Postat av: hanna
Kul att du iallafall har någon att prata med!
sv: Nja, det är inte så lite.. Ser ändå fet ut.
Trackback
