-
jag har världens absolut bästa sjukgymnast. idag fick jag ett gulligt mejl som jag kommer kunna leva på länge. TACK
111112
den där eviga kontrollen följer mig, och så även denna lördag. promenad i kylan och två måltider intagna än sålänge, okej lördag. ikväll äter jag borta, brukar va okej och blir nog även det idag. allting är liksom okej, jag är varken under eller över ytan utan bara i det där eviga mitten, men visst är jag väll frisk? Det där eviga hemska frisk, men nej tack.
stå ut. det handlar om att stå ut.
livet bortom hörnet
det är som om man inte kan bestämma sig. slängs mellan den ena eller den andra delen av hjärnan. men ändå gör jag det jag inte borde, bestämmer mig för fel, bestämmer mig för ett icke existerande liv gång på gång. det är ju så inte värt det. det värsta är att jag vet ju faktiskt det.
anorexi är inget liv
anorexi är vidigt.
utan det vore nog livet ganska bra.
men så långt har jag inte kommit riktigt än..
tjej, 18 år med diagnosen anorexi sen maj 2008.
