vilsentjej

på söndag har jag varit här på avdelningen en månad. det går nästan mer bakåt än framåt, gör både ont och känns bra. som jag sagt fleraflera gånger till världens bästa sjuksköterska idag så "vill jag ju inte" men vi kom fram till att vill, de vill jag men vågar, de gör jag inte. vi satt och prata i nån timma, världens bästa ssk! lät henne läsa en av mina texter, ångrar ingenting en sekund. mer lättnad. inte likt mej alls.

i måndags träffa jag min läkare, har berättat hela mitt liv och lite till för han, efter 4 år. bra Josefine! ny planering, nytt möte med min läkare + avdelningsläkaren på måndag, ska träffa en psykolog då också. scary!

har vart hemma sen i måndags, då skrev jag ut mig själv efter massvis av tjafs. men det kändes som det var de ända alternativet då. verkligen ingenting hade funkat på avdelningen och då hade jag ändå vart där i 2 veckor.

har haft sms kontakt med min läkare hela veckan, idag hade jag tid där så efter 1 och en halvtimma kom jag därifrån inte ett dugg klokare men lättad över att jag har just den läkare jag har. bestämde att han skulle höra av sig efter att han varit o skällt ut dom på avdelningen lite, och försöka få dom att förstå vad det är för hjälp jag behöver.

väl hemma brast det för mig, sån fruktansvärd ångest över att allt bara gör så ont. hela livet gör bara ontontont. jag satt och grät hejdlöst och just i dom stunderna blir jag rädd, jätterädd. mitt i allt ringer då min läkare upp och talar om att klockan 11 imorgon ska jag befinna mig på avdelningen igen för ett nytt försök. personalen hade erkänt sina misstag och brister.

jag blev ändå så fruktansvärt lättad. jag hade inte orkat en helg hemma utan mat och dryck, min kropp pallar inte mer. min läkares ord "fortsätt smsa så du får ut dig all skit, det tar jag" det var så himla skönt att höra.

fick just höra dom värsta orden jag fått höra i mitt 18 åriga liv av mamma, fick höra dom sommaren 2010 också. "lever du? Orkar ditt hjärta över natten?". jag blev galen, tjutit i 1 timma o inte vart mig själv för fem öre. brukar liksom inte kasta stolar på personal i vanliga fall..

hemskt, jätte hemskt allting.

det är ett helvete här. jag kommer bli galen inom en snart framtid, jag klarar inte av att sitta inlåst! jag äter och dricker mer hemma än vad jag gör här, behöver inte ens ta min medicin här.. jävla dårhus.

idag har jag inte gått ut från mitt rum, sovit och glott in i väggen hela dagen. livet kan faktiskt inte bli värre. jag visste det innan och har fått det bekräftat igen, på psyk blir man behandlad som en apa i bur.

fuck life.

hade ett bra samtal med min braiga läkare. men jag hade inget val, han körde upp mig till psykakuten o nu sitter jag här på en avdelning, tills jag får plats på dagvården typ. värdelöst liv. VERKLIGEN.