framsteg och baksteg

på söndag har jag varit här på avdelningen en månad. det går nästan mer bakåt än framåt, gör både ont och känns bra. som jag sagt fleraflera gånger till världens bästa sjuksköterska idag så "vill jag ju inte" men vi kom fram till att vill, de vill jag men vågar, de gör jag inte. vi satt och prata i nån timma, världens bästa ssk! lät henne läsa en av mina texter, ångrar ingenting en sekund. mer lättnad. inte likt mej alls.

i måndags träffa jag min läkare, har berättat hela mitt liv och lite till för han, efter 4 år. bra Josefine! ny planering, nytt möte med min läkare + avdelningsläkaren på måndag, ska träffa en psykolog då också. scary!


inlagd, hemma, inlagd

har vart hemma sen i måndags, då skrev jag ut mig själv efter massvis av tjafs. men det kändes som det var de ända alternativet då. verkligen ingenting hade funkat på avdelningen och då hade jag ändå vart där i 2 veckor.

har haft sms kontakt med min läkare hela veckan, idag hade jag tid där så efter 1 och en halvtimma kom jag därifrån inte ett dugg klokare men lättad över att jag har just den läkare jag har. bestämde att han skulle höra av sig efter att han varit o skällt ut dom på avdelningen lite, och försöka få dom att förstå vad det är för hjälp jag behöver.

väl hemma brast det för mig, sån fruktansvärd ångest över att allt bara gör så ont. hela livet gör bara ontontont. jag satt och grät hejdlöst och just i dom stunderna blir jag rädd, jätterädd. mitt i allt ringer då min läkare upp och talar om att klockan 11 imorgon ska jag befinna mig på avdelningen igen för ett nytt försök. personalen hade erkänt sina misstag och brister.

jag blev ändå så fruktansvärt lättad. jag hade inte orkat en helg hemma utan mat och dryck, min kropp pallar inte mer. min läkares ord "fortsätt smsa så du får ut dig all skit, det tar jag" det var så himla skönt att höra.


orka

är helt slut, ledsen, arg, besviken, frustrerad.
sluta förstör mitt liv, jävla anorexi.

psykbryt

fick just höra dom värsta orden jag fått höra i mitt 18 åriga liv av mamma, fick höra dom sommaren 2010 också. "lever du? Orkar ditt hjärta över natten?". jag blev galen, tjutit i 1 timma o inte vart mig själv för fem öre. brukar liksom inte kasta stolar på personal i vanliga fall..

hemskt, jätte hemskt allting.


fredag den trettonde

det är ett helvete här. jag kommer bli galen inom en snart framtid, jag klarar inte av att sitta inlåst! jag äter och dricker mer hemma än vad jag gör här, behöver inte ens ta min medicin här.. jävla dårhus.

idag har jag inte gått ut från mitt rum, sovit och glott in i väggen hela dagen. livet kan faktiskt inte bli värre. jag visste det innan och har fått det bekräftat igen, på psyk blir man behandlad som en apa i bur.

fuck life.


psyk

hade ett bra samtal med min braiga läkare. men jag hade inget val, han körde upp mig till psykakuten o nu sitter jag här på en avdelning, tills jag får plats på dagvården typ. värdelöst liv. VERKLIGEN.


vägning

vägning idag och det är alltid lika ångestframkallande. -4 kg på två veckor, tyvärr känns det riktigt bra. men vill inte riktigt veta vad min läkare tycker om saken...


hos bff

sovit hos bästis och umgåtts med henne hela veckan, imorn tar jag mig hemåt igen inför en jobbig vecka med flera möten. uppdateringen lär alltså bli bättre när jag är på hemmaplan igen. tjao!


jag ska ju bli smal

gör ont och tänka på vad som ligger i min mage efter dagens intag. egentligen är det alldeles för lite, men jag ska ju bli smal. det gör så ont att förstöra för alla andra, men jag ska ju bli smal. det gör så ont att vakna vrålhungrig om nätterna, men jag ska ju bli smal.

det gör så ont att ta upp alla dom störda grejerna jag tänker varje dag. allt gör så jätte ont och allt bara för att jag ska bli smal. jävla anorexi jävel, varför blev vi ens vänner från första början?

åååååååååååååååååh.

new year

nyårsaftonen igår startade i ett enda kaos, jag hade sådan ångest. allt var hemskt och jag ville inget annat än försvinna. det var förjävligt. tog tag i mig själv och fixade ordning mig för att ta bussen till bästa vännen. vi hade det mysigt och sedan for vi vidare till en annan fin vän och sedan vidare in till stan. nyårskvällen vart faktiskt riktigt bra tillslut även om den inte följde planerna. men så länge jag slapp herr ångest så var allt fint.

idag är en såndär jätte seg dag, typ årets segaste dag. vaknade sent, åt frulle, åt lunch och strax ska jag ut på promenad i slasket...  känner att jag inte bara kan sitta inne. ovanligt.

gott nytt 2012!

1,5 timmars samtal

idag traskade jag iväg till bup för att träffa min läkare alltså. och det kan nog ha varit det mest välbehövliga samtalet på länge, så himla skönt att bara prata ur sig massa äckel tankar. på slutet var det nära att ett par tårar föll men jag lyckades hålla dom inne, så djupt är det inte alltid vi pratar. min läkare är en av dom få jag kan säga ungefär allt till, han har lärt känna mig under dom här 4 åren..

om det gick bra eller inte, det vet jag inte. anorexin är så fruktansvärt stark och jag ljuger mig igenom livet just nu. men med hot om inläggning på vuxenpsyk så känns det lite halv läskigt, har dock väldigt svårt att få in det i huvudet. "jag får ju liksom aldrig bli smal, så som jag vill. varför måste jag vara så tjock? så tjock så att alla glor på mig. ibland önskar jag hjärtat inte orkade mer."

tagit min kvällspromenad i kyla och mörker. det är det bästa. värre var middagen, ush.

en lättnad i ångesten

måste helt klart ha bästa läkaren och det är jag mer än glad över. det räckte med ett sms om hur jag mådde för att få ett sms tillbaka "ses på onsdag kl 10, håll ut" ungefär så. skrev ett tack tillbaka. är mer än tacksam.

ibland orkar man inte själv.

det värsta är att jag är 18 och ändå går jag på bup, så jag borde inte få fortsätta där sålänge till. vilket skrämmer mig, det sista jag vill är att byta läkare. och snart fyller jag ju 19 också. stanna tiden.

ingen julfantast

julen är ingenting för mig, därför firar jag den hellre utomlands som vi gjort senaste tiden. men det här året fick det bli annorlunda pga jobb. efter julafton drog jag en lättnads suck, ingen var gladare än jag att dagen var över. nu tycker jag juldagen och annandagjul kan passera fort. helst nyår också.

här hemma fortsätter det ätas kolor och jag funderar på om jag ska orka ta tag i plugget för något annat kommer inte hända idag inte.

även om allt var helt okej så är det jobbigt.

asiens sköna andetag

har besökt asien och gillat livet senaste tiden!

-

jag har världens absolut bästa sjukgymnast. idag fick jag ett gulligt mejl som jag kommer kunna leva på länge. TACK

RSS 2.0